Vem vill jobba som avkastare vid en rulltrappa?

(Var är Åland, del fem)

När man tänker på de tillfällen som man har suttit i en vänthall, vare sig det är till en Finlandsbåt eller om det är på en flygplats så är hela tiden intrycket att det tar alldeles för lång tid, och att det är onödigt mycket köer medan det inte är några köer alls, efter att man har köat. Alltså, den väntetid som uppstår efter köandet skulle kunna omfördelas, så att köandet blev mindre, när det är mycket kö. Fast, det som är mest iögonfallande, rent nagelstickarmässigt är väl frågan varför man inte kan få gå ombord, när man har hämtat sin biljett till båten. Ge mig biljetten, och låt mig gå ombord, direkt.
Jag funderade ju lite hur det skulle bli med den biten, och hur Småfotingarna skulle uppleva det hela. Skulle de bli rastlösa?

Michelle lade sig på några sittplatser. Detta var andra gången hon hade lagt sig ned, innan vi ensa hade gåt ombord på båten som skulle ta oss till Åland och tillbaka. Första gången var i fönstret, vid ett av borden på Nyköpings Bro. Den gången låg hon mitt över E4. Vi upplevde nog annars inte själva köandet som så farligt. Vi fick ut våra fyra biljetter ganska snart. Vi var ju trots allt bara tre, men man var tvungen, som jag uppfattade det hela att vara två vuxna för att erbjudandet skulle gälla. Jag bokade därför en kompis också, så fick vi se om han ville följa med. Han kunde tyvärr inte det, men biljett, eller nyckel om man så vill kalla det, det fick vi även för honom. Detta visade sig vara ganska bra. För denna lilla biljett var ju även nyckel till hytten. Den extra nyckeln kunde vara bra att ha i reserv, ifall att det behövdes springas dit, av en eller annan Småfoting.

Den första användningen av nycklarna fick vi när vi skulle öppna grinden till dagens första rulltrappa. Den rulltrappan som ledde upp till nästa vänthall. Där skulle vi få vänta på att få gå ombord på båten. Ett gäng med kinesiska ungdomar hamnade bredvid oss. Tjejerna log lite åt Michelle, och skojade lite med henne som kopplade på charmen direkt. Det är framförallt tjejer som får den där kontakten, och som registrerar ett barns rörelser. Fast, om jag fått, eller än värre gett det leendet så hade nog situationen upplevts som annorlunda. Då kanske man hade blivit arresterad. Det var som när jag gick omkring på stan med William i en sulky och han skrattade och var glad. Då mötte jag tjejer, både yngre som lite mindre unga som tittade på William. Sedan tittade de på mig – och log. Det hade de aldrig gjort tidigare. Om de ens tittade på mig så var det väl mest för att registrera mitt utseende inför en kommande identifiering, inför en rättegång. Michelle tyckte i alla fall att det var roligt.

William hittade lite sysselsättning vid en dataterminal. Han trodde nog att det var en Internetautomat, så som den som fanns på Nyköpings Bro och på tågstationerna. Men det var det ju inte riktigt. Man kunde dock, helt avgiftsfritt skicka vykort från terminalen till någon. Detta, i brist på annan aktivitet på Internet gjorde han naturligtvis. Det är lite som med leksaker. Om barnen har något stort, eller något de gärna vill leka med, så ägnas inte en tanke åt andra saker. TV-spel är väl ett sådant exempel. Efter en tid med enbart TV-spel och datorer samt lite TV så undrar man om man inte kan arkivera allt LEGO som barnen har. Men, medlite data- och TV-spelsförbud någon vecka så kommer LEGO fram igen, samt vanliga, analoga spel. Brädspel. (Jag undrar om ett brädspel kan anses som analogt) Slutsatsen är att barn leker, men de prioriterar sina lekar. Men de leker med den aktiviteten som är högst i prioritet, samt tillgänglig för stunden.

Det finns vuxna som prioriterar på liknande sätt som barnen, och deras lekar. Denna typ av människor talar gärna med alla, men väljer den som, för deras egen del är intressantas, eller som kan dras mest nytta av, om det finns flera personer att välja mellan. De kan, på ett lite otrevligt sätt prata med en person, få syn på en annan person som är mera till nytta för denne och helt abrupt hoppa över tillsamtal med denna. På samma sätt finns det de som är så upptagna av sig själv, eller är så rastlösa i sin natur att de kan ställa en fråga, börja få svar men börjar tala om något annat, innan svaret är klart. Ohyfs eller okoncentration?

Nästa rulltrappa, efter rulltrappan upp mot väntsal nummer två gick ned mot båten. Nedanför rulltrappan stod det en man som skickade fram alla fort som tusan. Det kunde tydligen bli en propp där. Om någon, eller några stannade till, efter rulltrappan så kom nästa person, och nästa, och nästa. Det skulle bli en hög av folk, med människor som ramlade på varandra.Märkligt yrke, att stå och fösa fram folk som just har åkt rulltrappa, för att förhindra en mindre katastrof. Tur att de flesta än så länga var relativt nyktra.

En liten iakttagelse i texten är att terminalen använd som begrepp, inte bara för byggnaden, utan även för den dator som William använde. I detta fallet kanske det inte sker någon förväxling, men i andra sammanhang kanske det kan ske. Fast, för att man ska kunna förväxla det så måste man vara på en terminal. Och i den terminalen måste det finnas en terminal. Det är inte alltid som man är i en terminal, när man använder en terminal.