Först häxan, Döden får vänta!

(Separationshelger, del femton)

De två helger i oktober där Småfotingarna var hos sin mormor, varsin helg inträffade inte direkt efter varandra. Det gick en helg med bägge barnen hemma, mellan dessa. Det är inte så svårt som man kanske kan föreställa sig, att tala med dem om att det inte blir, från den ena helgen till den andra, utan att det blir lite senare, än de kanske räknade med. Detta gäller även andra saker. Man måste inte ha exakt lika många julklappar, lika många presenter vid födelsedagar, eller ens samma förmåner. Det gäller bara att förklara varför. Sedan så har u kanske barnen en annan uppfattning av värdet på, antingen en aktivitet, eller en present. Ett barn ser kanske inte en kostnad i att gå på bio, spela bowling eller att besöka Busfabriken. De mäter aktivitetens värde i underhållningsvärde. Vuxna har en en mera ekonomisk, och kanske nyktrare syn på det hela. Många gånger så tror jag att de vuxna, vid jul låter barnen få julklappar som har ett likvärdigt ekonomiskt värde. Barnen kanske ser till antalet, eller hur de värderar presenterna i åtråvärdhet, snarare än i pengar. I de fallen så har ju den vuxna hamnat snett, och kan få förklara lite onödigt mycket. Barn ler ju inte lite falskt, och låtsas att de är nöjda. De säger många gånger vad de tycker, rakt ut.
Detta var en generell uppfattning, med lite hypotetiska exempel. Det har egentligen inte så mycket med Småfotingarna, och deras två helger ifrån varandra att göra.
Hur som helst, så är barnens egna pengar mycket värt, för att de ska kunna komma in i att saker och ting har ett ekonomiskt värde. Att de köper julklappar och presenter till varandra, för sina egna pengar är mycket bra som lärdom.

Den andra helgen började på fredagen med att Michelle och jag skjutsade William till Kårtorp, utanför Valdemarsvik för att lämna av honom där för vidare transport till Småland. På vägen hem stannade vi bl.a. i Söderköping, där vi gick in på en leksaksaffär. Michelle ville att vi skulle köpa lite Halloween-saker, som hattar, makeup o.s.v.
Nu var detta en ganska så dyr affär. I alla fall enligt mitt tycke. Men detta var svårt att förklara för Michelle. Hon hade ju sett det hon ville ha. Jag sa att vi kunde titta i Norrköping, och att det kanske fanns mera att välja på där, samt att det nog var billigare. Michelle såg det snarare som att hon kanske skulle missa att köpa det hon ville ha. “Tänk om det inte finns?” Samtidigt så var det ju ett tag kvar, innan hon verkligen skulle klä ut sig till Halloween.
Vi åkte i alla fall vidare, till Norrköping. Och mycket riktigt, så fanns det ju både billigare saker, samt mera att välja på, när vi väl kom dit. Michelle tyckte att vi skulle köpa en lie också, till William. Han skulle vara Döden vid samma tillfälle. Ja, det var kanske inte exakt samma tillfälle, men det var samma dag, och samma plats. De har nämligen disco ibland, på fritidsgården. Då börjar lågstadiet först, och när de är klara så är det mellanstadiets tur, ofta följt av högstadiet. Michelle skulle alltså vara häxa under den första omgången, medan Döden skulle gå på den andra.

Inne på Lekhuset, där vi var så brukar de bygga upp stora saker, i LEGO. Indiana Jones, och Darth Vadar har vi sett förut. Denna gång så var det R2D2 från Star Wars. Michelle blev nöjd med sina inköp, och alla var rustade, som skulle rustas, inför kommande Halloween-helg.