Räkna inte med oxfilé, eller hummer!

(Nyårsafton 31/12 2009 del tre)

Många gånger, när det är storhelg, med allt vad det nu kan innebära så blir saker och ting mera planering, än det slutgiltiga resultatet, när helgens höjdpunkt kommer, i form av bjudningar och liknande. Inget sker i dessa lägen, spontant. Julen är väl det värsta exemplet. Man planerar och förbereder i flera månader. Men när det sedan verkligen är jul, så är man nästan trött på den, innan den ens har börjat. Man mosar i sig av allt vad julen har att erbjuda, inom några timmar, den 24/12 varje år. Juldagen och annandagen blir sedan inte mer än förlängda, utdragna söndagar, men jäsande magar, i TV-sofforna. Nyårsafton är ju också en storhelg. Visserligen bara en dag, men ändå, en av de största helgdagarna i vår del av världen. Ja, det kanske rent av är den mest universala helgdagen, av alla. De flesta kulturer firar denna dag. Utom de som räknar årets dagar efter en annan räkning. (inget tycks kunna förena hela välden)

Denna dag, nyårsafton planeras det med dyrt kött, enorma kräftor (hummer) samt en massa champagne, som nog många gärna hade bytt ut, mot en öl, lite rött vin eller rent av en snaps. Nyårsafton är bara några timmar, på kvällen. Innan dess, på dagen så är det allmänna köksdagen. Det ska lagas mat, fixas med välkomstdrink, mat till den, efterrätt o.s.v. Ska det var så, att förberedelserna tar längre tid än själva slutresultatet, själva samkvämet? Ja, om man tycker att det är roligt att göra allt det där som man gör innan, och om man har pengar som man kan avvara, för oxfilé, champagne, raketer och gigantiska vatteninsekter. Då är det helt OK. Då har man lyckats.

Men man får hoppas att man kan uppskatta det hela lite senare också, när folk och fä glufsar i sig allt, och förhoppningsvis uppskattar det hela, istället för att få dåligt samvete för hur de ska kunna matcha det hela, näst gång, när det är deras tur. Men ingen tänker väl så, just i denna stund, när betjänten snubblar på sitt tigerhuvud, i sketchen på TV, som man sett, 40 gånger redan. Varje år, samma visa, om och om igen.

Nyårsafton 2009. Ja, alltså, årsskiftet 2009/2010, om det ju blir, så var William och jag ensamma hemma. Det fanns inga krav på förberedelser för något. Jag frågade William vad han ville äta, och han svarade tacos. Det fick det bli. Bara han och jag. Småfotingarnas nya spel, Nintendo Wii lockade betydligt mera än både oxfilé, champagne eller hummer. Vi gjorde vår mat, spelade lite, åt vår mat, spelade lite mera samt, innan dess, lite tidigare på dagen, så gjorde vi köttbullemolekyler. Enkelt, roligt och gott.

Denna gång passade det bra, att umgås, på tu man hand. En annan gång passar det lika bra att umgås, jag och bägge Småfotingarna. Men det utesluter inte en större bjudning, som just beskrevs, i texten ovan. Men man ska nog inte räkna med oxfilé, eller hummer, om man blir bjuden på middag hos oss. Men uteslut inte, vad du än gör att du kan få ett gäng köttbullar i handen, samt lite cocktailpinnar, som du ska göra köttbullemolekyler av. Välkomna till bords.