Tusen recept på bullar!

Den första av de två s.k. separationshelgerna började
alltså med att William och jag gjorde ugnspannkaka med saffran och ris i.
Ordet separationshelger kanske låter lite mera vulgärt än vad det är. Det för
tankarna kanske till siamesiska tvillingar, vilket i sig inte är något vulgärt.
Jag vill heller inte påstå att Småfotingarna är oskiljaktiga, även om de
leker en hel del tillsammans. De är också tämligen olika som personer, tycker
jag. Man kan ju försöka föreställa sig, på tal om siamesiska tvillingar hur det
skulle vara att var oskiljaktiga, och helt olika som personer. Men det kanske
löses via anpassning. Människan är ju faktisk, om än så gnällig ganska så
anpassningsbar. Att klaga, för man handlar är människans måtto. Man skyller på
allt, och låter andra personer, eller väsen få ta skulden för om något går fel.
Man t.o.m. rättfärdigar sina egna fel genom att hitta på fenomen så som
Gudar, Frälsare eller andra ikoner, allt från Michael Jackson till
Chi Guevara.

 

Dag
nummer två av helgen med William var alltså lördagen. Den började som sig
bör med ett visst öppethållande i marmorverkstaden. Det är bra att ha lite öppet
på helgerna för de som inte har möjlighet att komma mitt i veckorna, under
ordinarie arbetstid. Så om jag är hemma så försöker jag att ha öppet några
timmar på lördagen, året runt. Ett tag, när det blev mycket resor till Skåne
så var det lite mindre helgöppet. Men det var skönt också, på sitt sätt.

 

Småfotingarna brukar vara med ner till verkstaden.
Ibland åker de bil med mig. Ibland så tar de sina cyklar. Ibland så leker de med
grannen i hantverksbyns döttrar. Ibland så leker de med omgivningens barn.
Ibland så ser de på TV. Ibland så sitter de med en dator. Det finns sådeles en
del att välja på, om de vill. Det finns ju även en lekplats inne på campingen.
Den campingen brukar de föresten gå till på sommaren, och leta pantflaskor, och
burkar. Det blir en del godis av det nämligen. Att spara dessa pengar är inte
det lättaste tydligen. Men det är nog nyttigt också, att ifall de är ett gäng
ungar, kunna dela ”bytet” lika. Om fem ungar letar pant, så är alla med
och letar pant. Det är inte den som hittar just den ena flaskan som ska ha just
de pangarna medan den som hittar den andra ska ha dem. I så fall så måste man
göra upp det i förväg. Alla leker alltså tillsammans. En nyttig lärdom där de
letar medan yoghurtresterna rinner längs armarna och getingarna slåss med barnen
om vem som ska få den sista droppen av läsken, innan den hälls ut, innan burken
pantas.

 

 

William har intresserat sig mer och mer för datorer.
Det är väl i första hand spelen som lockar mest, och kommer nog så att göra en
bra tid framöver. Men det märks att det går att anamma andra intressen om datorn
får vara redskapet. Det blir liksom lite intressantare då. Kanske är det
förhoppningen om att det ska leda till att får spela, kanske är det ett genuint
intresse. Men denna dag när vi kom hem, så skulle vi göra en deg. Vi skulle baka
bullar. Och även om det finns recept på bullar, på mjölpåsen, så var det den
lilla datorn, med Linux i som skulle användas. Och där, som med så många
andra recept så fanns det ju tusentals olika varianter av recept på bulldeg.
Tänk att det inte går att få fram ett recept som av EU registrerats som
norm för vanliga vetebullar. William fastnade i alla fall för ett recept,
som han satte igång att göra en deg efter. Ja, egentligen så var det ju två
degar, men vi tar väl en deg i taget.

 

(Fortsättning följer…)

 

Fjäderlös Tvåfoting