Gotländskt ris!

Separationshelger (del två)

 

När
William och jag gjorde vår första ugnspannkaka med saffran i så
löpte vi linan ut. Ja, i alla fall jag. William var väl inte så
intresserad av att ha ris i pannkakan. Men det blev lite ris kokt, som
också åkte ner i formen. Det är bra att ha ris i, om man vill bli mätt.
Det har jag nu lärt mig. Man äter inte lika mycket av ugnspannkakan om det
är ris i. det blir väldigt mäktande, och gott.

Vi hade alltså i köttbullar, grillkorv som vi hade saltat lite, ris och
smeten. Smeten var alldeles gul av saffran. Kanske, om man vill göra det
flera gånger, så kan man tänka sig lite mindre saffran. Allt detta
blaskades ner i formar av olika slag. William skötte tempereringen
av ungen, tidtagningen samt lita annat som behövdes styras med. Jag hällde
på smeten.

Det är tydligen så att detta med ris och saffran i är en from av gotländsk
ugnspannkaka, har jag fått veta. Tänk att vi kom på detta, på eget vis?
Men, det kanske fanns där i bakhuvudet, efter att man hade hört det på
någon matlagning på TV eller något i den stilen.

Det blev lite annorlunda i och med att bara William var hemma.
William kunde göra lite som han ville. Vi kunde samtala på ett
annat sätt, utan att behöva se oss om efter en tredje åsikt. Det behövs
lite sådan tid ibland också.

Nu gick det ju ingen nöd på Michelle. Hon var hos sin mormor och
morfar och styrde med de de hade att göra, tillsammans.

William dukade när det var dags att äta. Det blev jättegott. Men
tyvärr så är det väl inte den bästa maten att äta, ofta, om man vill hålla
sin matchvikt på 70 kilo eller vad det nu är man väger. Det gäller nog att
se till att motionera lite också, så som man ibland gör när man är ute och
letar skatt, s.k. geocaching.

Efter maten så blev det lite TV-tittande. Vi har ju både DVD
och TV att välja på. Det har många andra också. Men på fredagarna
så brukar William gärna vilja se på Smalville klockan 21:00.
Det gjorde han även denna fredag. Det är lite lagom avkoppling inför den
kommande helgen, med i tur och ordning, lördag, och söndag. (tänka sig)

Under en period, som jag tror började i början på oktober 2009, men kan
ha börjat tidigare så har de sänt en barnfilm på Kanal 5. Dessa har
Småfotingarna velat att se. De har fungerat som en utmärkt
väckarklocka och ett redskap i att få barnen att komma i säng lite
skapligt, även om det är fredagskväll. Så var det också denna fredag.
Alltså, att det var film på Kanal 5, på lördagsmorgonen. Men det
gäller att se till att Småfotingarna går upp, utan att för den
skulle ta med mig i fallet. ”Upp nu pappa, Batman börjar nu!”
Precis som om jag ville se det! Men det kan faktiskt vara bra att få komma
upp lite tidigare, även på helgen, speciellt när vintertiden slår sitt
grepp om ljusets sista suckar. Vintermörkret kväver dagarna. Det nöter ut
varje individs psyke. Det är inget som man längtar efter.

Ok, det sista kanske var lite väl pessimistiskt. Man kan ju faktiskt baka,
laga mat och göra annat pyssel, inne, även om det är mörkt ute. Men, som
någon sa i en log, på en skatt som jag gömt. ”Det är inte lätt att leta
reda på en svart snusdosa, mellan en massa stenar, när det är kolsvart ute”
Jag hade nämligen tejpat svart tejp om hela dosan, innan den gömdes. Den
låg sedan mellan stenarna, vid en tipp, vid ett marmorbrott. Det fanns
sådeles några håligheter där i mellan alla stenar.