”de vuxna gick”

Oktober månad började med en rejäl sovmorgon för en av Småfotingarna. Det var William och hans klass som hade öppet hus på skolan. De började dagen klockan 13:00, och slutade klockan 18:00. Och alla tyckte att det var toppen att börja så sent på dagen. Men ingen tänkte på att det kanske blev motsvarande, lika sent att sluta, klockan 18:00. Alltså, man ville gärna börja senare, men man ville gå hem som vanligt. Man vill alltså äta och behålla kakan. Ja, det där knäppa uttrycket. Du förstår säkert vad jag menar. Fan, det är ju bara att baka två kakor. Inga som helst problem.

Själv så väntade jag ett tag med att komma till skolan Jag kunde inte komma direkt klockan 13:00. Det var nog inte många som var där hela tiden, av de föräldrar som var på plats. Jag riktade in mig på klockan 15:00, eller om det var 15:30. Jag minns inte så noga, och det kanske inte är av största vikt, vilken tid det rörde sig om. Men då var det det. För jag kom lagom till ”lunchrasten”. Alltså, den rast som motsvarande lunchrasten, men som i detta fall mera handlade om en korvpaus. Eleverna blev nämligen bjudna på korv denna dag. Vi andra fick köpa korven. Och det gjorde vi.

Jag fick, tillsammans med en del andra föräldrar till slut vara med om en lektion. Det var en engelskalektion. Eleverna skulle gå en runda, med olika stationer där de skulle rita en figur med hjälp av lite olika engelska ord. Det kunde vara att det hade ”a big head”, eller ”green legs” eller liknande. Till sist skulle det bli en konstig figur, som skulle döpas till något. Eleverna gick två och två, och det fnittrades en del under framställningen av figuren, samt ännu mera när de skulle redovisa vad den hette, oh vad den var bra på, framme vid vita tavlan. Ja, för tavlorna är inte svarta längre i skolan, de är vita. S.k. Whiteboard! Och, märkligt nog så verkar det inte vara någon som ansett att det är diskriminering. Men det kommer väl det också, bara de fått ner den svenska flaggan från skolorna, och ersatt dem med komposterbara sopsäckar, som kan ätas av både däggdjur, fåglar och insekter. De kackerlacksvänliga flaggstångarna kommer att bli en stor produkt till den svenska, offentliga sektorn.

Efter engelskan så blev det en lång rast igen. Jag fattade ingenting. Jag frågade om det alltid var så här mycket raster i skolan. Men jag tror inte at jag blev klokare för det. Det verkade inte som om någon förstod vad jag menade.
Nåja, jag for då iväg till Michelles skola, och hämtade henne lite snabbt. Det gjorde att hin också kunde vara med, för nu blev det tipspromenad. Det var ett lite trevligt upplägg. Det var dubbelt så många lappar upphängda. Det var först en lapp med enbart fakta. Lite längre fram så fanns det en lapp med frågorna. Det var ganska smart tycker jag. Barnen sprang, och de flesta vuxna gick. Barnen läste, lärde sig och svarade. De vuxna gick. Barnen sprang tillbaka och kollade på faktabladen. De vuxna gick. Barnen sprang en sväng runt om i naturen. De vuxna gick. Barnen blev inte andfådda. De vuxna gick.

Michelle tycktes trivas bra bland de något äldre barnen. Hon är inte blyg heller Och, efter att det hade varit en samling, där barnen visade upp sina öar så var dagen slut. De öar som det handlade om var en ritad ä, med lite dikter och lister på saker att ha med sig, samt ett brev till en flaskpost.

Efteråt så var det dags att åka hem. Men, var var Michelle. Hon hade inte varit med på den avslutande lektionen. Hon var ute, på en förlängd rast. Ja, hon gick ju inte i skolan där, så hon kunde ju göra som hon ville.
När jag gick runt och letade efter henne så mötte jag en kollega från Hantverksbyn, Kolmården. Hon letade också, efter sina flickor. Då började bilden att klarna. De hade gått i gemensam aktion, om att hitta en bra lekplats.
Jag hittade dem till sist. De klängde, likt apor i en djungel i ett litet skogsparti bakom skolan. En lite ö av träd, på en äng. Så, även Michelle fick ta del av en ö, men kanske inte riktigt på samma sätt som oss andra.

Fjäderlös Tvåfoting